Vems historia är det vi lär oss?

Den här texten handlar om undervisningen i skolan, och vems syn på historien vi lär oss.

"Den som kontrollerar historien kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nuet kontrollerar historien". Så träffande uttrycker sig George Orwell i den berömda boken "1984" om historieskrivningens betydelse i samhället. Historia är inte bara en samling fakta om saker som har hänt. Historia är makt. Den kunskap som förmedlas i skolans historieundervisning eller i historiska TV-dokumentärer är inte neutral - den är full av värderingar och åsikter.

Borgerlig historieskrivning är fixerad vid enskilda individer. Européernas kolonisering av Amerika förklaras med Columbus "lust att upptäcka", de allierades seger i andra världskriget med att Churchill var ett geni, och nazismen med att Hitler hade det svårt i sin barndom. I "Alla tiders historia", en historiebok för gymnasiet, kan man till exempel läsa att Hitler som ung "saknade fast bostad och led ofta nöd", och att "kriget blev för honom en befrielse från en grå och trist vardag". En annan populär förklaring till att nazismen växte sig stark, är att Hitler misslyckades som konstnär när han var ung. Som om det spelade någon roll. Som om inte de övriga miljontals nazisterna hade någon skuld eller betydelse.

Missvisande skildringar

Att förklara nazismen, en stort kapitel i världshistorien, med Hitlers personlighet, är naturligtvis helt missvisande. Den förklaringen mörklägger helt hur de övriga högerpartierna hjälpte Hitler till makten och att de tyska kapitalisterna backade upp nazisterna ekonomiskt. Dels för att de krossade arbetarrörelsen, och dels för att militärindustrin tjänade på upprustningen. Myten om nazismen som ett resultat av Hitlers barndom har alltså en funktion i den borgerliga historieskrivningen. Den skildrar nazismen som en tragisk olyckshändelse, och inte som en naturlig konsekvens av kapitalism och imperialism.

Det tydligaste exemplet på hur nazismen beskrivs som ett verk av enskilda galna hjärnor, är de populära TV-serier om detta som sänds med jämna mellanrum. Nu senast "Hitlers hantlangare" på TV 4.

Kungar i centrum

I den svenska historien råder samma personfixering. "Sveriges historia är dess kungars" hette det en gång i tiden, och det är en paroll som genomsyrar de flesta historieböcker än idag. I skolan får vi lära oss att rabbla namnen på Sveriges alla kungar och drottningar genom tiderna och vad de gjorde. Hur Gustav Vasa, Gustav II Adolf, Karl XII och de andra diktatorerna levde, styrde, krigade och dog. Men vi får knappt höra någonting om hur vanliga trälar, arbetare och bönder levde, och om deras kamp för ett bättre liv. Bilden man får är att den svenska historien fram till 1800-talet har bestämts personligen av våra kungar och drottningar, medan vanligt folk bara fogat sig. Så är det naturligtvis inte, vi har en lång tradition av uppror och folkligt motstånd.

Det värsta exemplet på kungafixerad historia är den borgerlige författaren Herman Lindkvist. I hans serie böcker om den svenska historien, beskrivs bara kungars och adelsmäns liv. Dessutom beskrivs dessa diktatorer och tyranner som kloka och speciella människor. I jämförelse med hans böcker, framstår skolans läroböcker trots allt som ganska bra.

Personifiering

Vad är då alternativet till den personfixerade historieskrivningen? Det kan sammanfattas med den första meningen i det Kommunistiska manifestet: "Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp".

Med det menas att historiska förändringar inte i första hand beror på enskilda individer och deras idéer, utan på klassernas kamp om hur samhällets resurser ska fördelas och om vem som ska ha makten. Samhällsförändringar är så gott som alltid resultatet av kampen mellan olika samhällsklasser, inte av enskilda personers idéer.

Vinst i sikte

Att nazisterna fick makten i Tyskland 1933 berodde inte på Hitlers dåliga barndom utan för att den tyska borgarklassen tjänade på det. Att Columbus "upptäckte" Amerika var inte för att han var nyfiken, utan för att Spanien ville skaffa sig kolonier att suga ut rikedomar ur. Att vi i Sverige fick rösträtt och välfärdsstat var inte för att makthavarna plötsligt blev snälla, utan för att de var tvungna att genomföra demokratiska reformer, om inte missnöjda arbetare skulle göra revolution. Häxprocesserna på 1600-talet berodde på att prästerna utsåg "häxor" till syndabockar för att leda bort det folkliga missnöjet så att det inte hotade staten.

Kräv en vettig undervisning

Det gäller alltså att alltid ställa frågan varför saker hände och vem som tjänade på det. Inte bara lära sig rabbla när, var, vem och hur. Först då blir historien en kunskap som vi kan dra nytta av inför framtiden.

Historieundervisningen i skolan varierar mycket från lärare till lärare. Men som elev finns det alltid mycket att göra. Kräv att få läsa om det arbetande folkets historia, och inte bara om en massa kungar. Kräv att få läsa om kvinnor och inte bara män. Se till att ni får lära er om revolutioner och motståndsrörelser genom tiden. Säg också ifrån mot Europacentreringen i undervisningen, och kräv att få lära er hela världens historia. Är ni tillräckligt många kanske ni kan vägra göra prov där ni tvingas plugga in meningslösa årtal och kunganamn.

Men, framför allt, se till att alltid ställa frågan varför, och kritiskt ifrågasätta svaren. Leta kunskap på andra ställen än de borgerliga. Tips på alternativa historieböcker finns i spalten på nästa sida. Du kan också kontakta PK-Banken. Dit kan du skicka dina politiska skolarbeten, eller ta del av vad andra har skrivit.

Mikael Boberg