Behovet av ett samordnat organ som tillvaratar elevens intressen i grund och gymnasieskolan har under den moderna skolans tid inte gått obemärkt förbi. Olika gamla elevers olika intressen, och ofta endast ett fåtal år på varje skola har dock gjort samordning och kontinuitet till ett problem för engagemang på skolbasis. Hur undviker man att behöva uppfinna hjulet var tredje år? Hur utbyter man intressen med elever på andra skolor? Hur för man vidare engagemang och kunskap till yngre elever?
Ett antal olika försök har gjorts att organisera elever på riksplan i Sverige. Det senaste mer seriösa försöket var Elevorganisationen som stundtals drivit relativt radikala krav, som elevmajoritet i skolstyrelser och avskaffandet av betygsystemet. Andra intressen har dock alltid varit intresserade av kanaler för att nå ut till landets elever, och därför har samordning av elever och elevkårer också fått fylla andra intressen - exempelvis som regelrätta nöjesinrättningar och kommersiella institutioner. De idag två dominerande organisationerna för organisering av elever på riksplanet är de förvirrande lika SVEA (Sveriges elevråd) och det moderna Elevorganisationen. båda organisationerna samordnar huvudsakligen elevråd och vill vara paraplyorganisationer för dessa. Bristen på krav är påfallande när man studerar vad dessa organisationer sysslar med.
Istället fyller man sina hemsidor med rapporter om trevliga sammankomster, recept på bullar och långa listor på organiserade elevråd. Elevorganisationen säger sig ha lämnat sitt radikala förflutna och arbetar enligt den förra ordföranden Seher Yilmaz så arbetar man aktivt för att tvätta bort sin "vänsterstämpel". Vad man istället sysslar med och vilka krav man driver, bortsett från det internationella engagemanget med Operation Dagsverke kan hon inte svara på. Tvärtom vill hon inte ens att elevorganisationen omnämns i Direkt Aktion - elevkamp är något hon förknippar med vänsterpolitik och därför inget elevorganisationen ska ägna sig åt! SVEA betonar att man hellre än att vara kontroversiell säger att man sig vilja organisera så brett som möjligt, och arbeta för frågor som alla medlemsorganisationerna kan ställa upp på.
Man betonar vikten av demokrati och medverkan i skolan, men precis som i fallet elevorganisationen tycks visionerna saknas, och i praktiken slår man endast vakt vid att existerande styrdokument och lagstiftning kring skolan efterföljs och utbildar eleverna i vad som redan gäller. Så vad gör man då man vill organisera sig i skolfrågor på riksnivå? Vårt förslag är att man med den egna elevkåren som bas söker sig till andra skolor som arbetar på liknande sätt som ni gör och bygger upp ett eget samarbete. Fungerar det samarbetet ni för finns alla förutsättningar för att fler ska ansluta sig. Alternativt söker ni er till någon av de befintliga samarbetena och försöker påverka dem inifrån.
Kunskapsfabriken är en kampanj av Syndikalistiska Ungdomsförbundet.