Organisera er!

När du vaknar på morgonen, äter frukost och går till skolan, tänker du någonsin på den som en plats där du bestämmer vad du skall lära dig, hur du skall lära dig, hur skolmiljön skall vara och vilka du skall ha som lärare? När du vandrar runt bland skolans korridorer och tittar i någon annan bok istället för skolboken på lektionen, känner du att det är du som har makten i skolan?

Är det kanske så att trots allt prat om elevdemokrati och elevinflytande så är det mest tomt snack som på sin höjd innebär att du och de andra eleverna kan bestämma hur borden i skolmatsalen skall vara placerade, eller vilken färg det skall vara på tapeterna i skolaulan? När var du eller dina representanter med och bestämde sist en ny lärare skulle anställas, när en ny kurs skulle komma till eller när andra viktiga beslut skulle fattas? Har du ens sett skolbudgeten? Betydde inte demokrati att om flertalet vill någonting, så skall de kunna driva igenom det? Hur kan det då komma sig att det är rektorn och hans lakejer som detaljstyr allting på er skola? Hur kan det komma sig att allting du lär dig i skolan är detaljstyrt av någon annan än dig – genom läroplaner och kursdokument. Kunskapen som ju borde vara glädjande och kreativ förvandlas för många till ett måste, och därmed någonting som man kan känna att man vill bort från. Inte konstigt att skolan ofta är tråkig. Skolan är en fabrik där det är någon annan än du som har makten, och där du är reducerad till ett kugghjul som förväntas producera en vara – arbetskraft med särskild kunskap.

Dessutom har skolan en disciplinerande funktion - genom att tvinga dig att gå på lektioner och göra saker du inte vill göra, samtidigt som du inte har något inflytande över din situation. Detta är precis vad vissa inflytelserika krafter i samhället vill ha - arbetskraft som inte ifrågasätter och som inordnar sig till sänkt lön. Arbetare som redan i skolan har lärt sig att de inte kan påverka. Arbetare som när chefen skall skära ned i verksamheten, sänka lönen och höja arbetstiden modfällt bara säger “Visst chefen”. Välkommen till kunskapsfabriken, det är bara att stämpla in!

Bort från fabriken!

Skolan behöver inte vara en kunskapsfabrik där någon annan har makten. Vi kan ta makten över skolan och kämpa för demokrati där precis som man har kämpat för demokrati på andra områden. Vi elever är inte dumma i huvudet. De som argumenterar för att det inte borde vara demokrati på arbetsplatser använder samma argument som bakåtsträvande krafter alltid använt när demokratin skall utvidgas. Vi är vana vid argumenten, vi minns dem från debatten kring att ta bort systemet där människor med makt skulle ha fler röster än vanligt folk, vi minns dem från debatten kring att kvinnor också skulle få rösta och vi minns dem från debatten kring sänkning av rösträttsålder. Argumenten handlar alltid om att de som skall ges inflytande inte kan hantera det, och att hela samhället kommer att gå under om de med all makt blir tvungna att dela makten med alla andra.

När vi snackar om elevdemokrati säger bakåtsträvarna att då kommer ju hela budgeten krascha eftersom eleverna kommer att vilja äta pizza varje dag, eller så säger saker som att “då kommer ju ingen gå i skolan”. Vi tror inte att elever är idioter som inte klarar att fatta beslut, vi uppmärksammar att bakåtsträvarnas argument i själva verket är en förolämpning slängd i ansiktet på varje elev! Vi säger att anledningen till att många upplever skolan som tråkig är för att de inte har någon makt över den. Det har gjorts tester med elevmajoritet i skolstyrelsen på skolor (dvs att eleverna har mer makt än rektorn i skolans högsta beslutande organ). Det går skitbra för dessa skolor. Eleverna känner att de är mer delaktiga och de upplever att de har mer makt över sina liv. Men vi vill såklart inte stanna där. Vi nöjer oss inte med att eleverna på vissa enskilda skolor får mer makt. Vi vill att alla skolor skall vara helt demokratiska, inklusive hela skol och utbildningssystemet – ryggraden som skolorna måste utgå från i sin verksamhet. Vi vill ha riktig skoldemokrati, och tills vi har uppnått det kommer vi att kämpa för det med alla till buds stående medel!

Kampredskap

Tänk på att alla prylar och företeelser är kampredskap om man håller eller använder dem på rätt sätt – samt att ni kommer att behöva kampredskap för att vinna i kampen om makten över skolan. Här är några exempel på problem och problemlösningar som kan användas individuellt eller kollektivt och dessutom fungerar! Med enskild kamp kan du göra din enskilda tillvaro bättre. Tillsammans kan ni göra er gemensamma och enskilda tillvaro ännu bättre! Mobilisera – sätt upp lappar som ni skrivit ut på skolans egna kopiatorer i korridorer eller lägg dem i alla elevskåp på skolan. Prata med folk i andra klasser – antingen under klassrådstiden om ni beslutar att göra så, eller i matsalen, på rasterna eller efter skolan. Se också till att angripa problemet på rätt plats. Ibland är det inte en enskild lärare som är problemet utan rektorn och tvärt om. Hitta problemet och sätt in stöten! Du och dina vänner är trötta på jobbiga prov och känner att det vore skönare att slippa provet om två veckor och istället göra ett grupparbete. Ni snackar med läraren och han säger blankt nej.

Ni snackar med andra i klassen och de vill också göra grupparbete, så på klassrådet tar ni ett demokratiskt beslut för att försöka pressa läraren att säga ja. Läraren vägrar dock, så ni väljer att ta saker i egna händer. Tillsammans med några polare pluggar ni inför provet, och sen fixar ni en grym strategi för att fuska på provet. Det där grupparbetet ni snackade om kanske mer blir ett långt referat av det viktigaste som står i boken, och det spelar ni in på era mp3-spelare eller skriver ned på lappar. Att fuska är kreativt och roligt! Du och några andra polare lär er bättre av att läsa böcker och plugga enskilt, så ni väljer att skita i att gå till klassrummet på vissa lektioner. Istället skolkar ni och drar hem för att varva tv-spelande med plugg. Om du ändå skall sitta i klassrummet och inte lära dig något för att du är för trött och bara tittar ut genom fönstret och drömmer dig iväg till ditt kära internet eller att hänga på nåt fik där den där söta tjejen/killen brukar hänga... Ja, varför skall du då vara i skolan överhuvudtaget?

En lärare mobbar en eller några av eleverna av någon anledning, så ni tar kontakt med elevorganisationen och pratar med elevrådet. Men samtidigt snackar ni ihop er på rasten och bestämmer er kollektivt för att er lärare är ett svin som ni inte vill ha att göra med, samt att ni inte kommer att gå på några lektioner i ämnet förrän läraren tagit sitt pick och pack och försvunnit. Ni väljer helt enkelt att strejka. Efter ett antal lektioner kommer antingen läraren att få kalla fötter och blir tvungen att tillmötesgå era krav – eller så kommer rektorn att få kalla fötter. Om maktfolket vägrar gå med på era krav så får ni helt enkelt kontakta media och hjälpa dem sno ihop ett smaskigt reportage. Elevrådet har under en längre tid kämpat för att driva igenom en viktig fråga och eleverna är väldigt enade, men rektorn vägrar ställa upp på era krav. I såna här skarpa lägen, där rektorn använder sig av sitt inflytande för att trycka på sin vilja på flertalet så får ni använda radikala metoder för att pressa rektorn till att göra som ni vill.

Exempelvis kan skolmaterial som blackboardpennor, kartor och overheadprojektorer tillfälligt försvinna tills ni får som ni vill, ett virus sprider sig på skolans interna datornätverk vilket kan tas bort om ni får som ni vill. Klassrum eller kanske hela skolan blir igenlåst med kedjor och lås, vilket gör det svårt att bedriva någon undervisning. En annan variant är att hota rektorn med att antalet mobbningsanmälningar kan gå i höjden om ni inte får som ni vill. Det vore ju trist för rektorn om alla kämpande ungdomar börjar anmäla att de blir mobbade av någon, kanske t.om. rektorn. Det skulle ju inte se bra ut i statistiken för rektorns fina skola? Alla kampmetoder kan givetvis användas i andra tillfällen än de exempel givna ovan. Det finns massor av exempel på hur hela skolor strejkat när de upplevt att skolledningen kört över eleverna i någon fråga som de upplever som viktig. Kanske strejkar man bara någon lektion, en dag, eller kanske tills vidare. Låt de lokala förutsättningarna avgöra. Kolla med era vänner i skolan hur tung frågan är och hur långt eleverna är villiga att gå. Det viktigaste är att kämpa för det man vill ha, och om man inte får det för att lärare eller rektorn säger nej så skall man aldrig acceptera det! Fall inte i fallgropen att bara bli modfällna fabriksarbetare som bara säger “Som du vill chefen”. Var kreativ. Allting går om vi kämpar.

Tillsammans tar vi makten över skolan!